Bullen seglar jorden runt

Nu har vi tagit oss fram till Dallas. Vad vet man om Dallas egentligen? Jag har något svagt minne av tv-serien, men det är nog allt. Jo, Kennedy blev ju skjuten här också.

Efter några dagar här kan jag avslöja att det är extremt platt här och landskapet består till 97% av åkrar. Folket är mycket vänliga och gästfriheten är på topp. Maten är fortsätt väldigt amerikansk på gott och ont. Det goda överväger helt!!

Efter två dagars hoppning så har vi idag varit inne i Dallas och tittat på staden. Det är ju Easter sunday idag, det innebär att mycket är stängt men det innebär också att vi kan tuffa runt i staden med rimlig framkomlighet. Dallas är ganska stort, stora hus, osv. Allt är faktiskt stort här.

Som huvudnummer på dagens program stod 6th flor museum. Det är ett museum som är inrymt på sjätte våningen på "texas school book depository", alltså därifrån Lee Harvey Oswold ska ha skjutit president Kennedy ifrån. Nu finns det ju inte många sunt tänkande människor i världen som verkligen tror att det var den stackars Lee som faktiskt gjorde som han anklagades för. När man besöker museet så blir det ännu tydligare att det inte gick till på det viset. "The grassy knoll" var så klart det bästa stället att stå på om man skulle skjuta mot bilen där den blev beskuten. Vi vandrade så klart runt bakom planket där vittnen hört skott, sett rök osv. Man kände igen det mest från filmen. Ganska coolt... var det.

Det som var mindre coolt var utställningen inne på museet. Det fanns hur mycket som helst om annalyser av ljudupptagningar till ballistik till det ena och andra. Vem, var, vilket vapen, vilket fönster, osv, osv. Det stora frågorna som den slarviga och närmast obefintliga obduktionen nämns men det är allt. Alla andra brister i utredningen nämns men det funderas aldrig på varför hur det blev så. Några störe motiv och stora motiv finns inte med på agendan. "The angry, lonely nut" är det hetaste temat. Det återspeglar det här landet och hur man agerar även nu. Man frågar inte "varför?" eller "vad kan vi göra för att det här inte ska hända igen?". Det är vanligare med "vem var det och åt vilket håll ska vi kriga åt?".

För att tuffa vidare på lokala spaningar så stannade vi i Huntsville på vägen upp till Dallas från Huston. Det stor en stor skylt "TEXAS PRISON MUSEUM". Det måste vi se tänkte vi. Det är i Huntsville dom avrättar flest folk här i landet. Allt var, inte helt oväntat uppochner... Fängelserna här är börsnoterade företag som du kan köpa aktier i... Och dom expanderar. Just idag sitter det ca 152,000 människor i fängelse bara i Texas och det är en ökning med... osv. För mig så är det en dålig grej att det sitter fler och fler människor i fängelse och att det ökar, att det begås fler brott osv. Så såg man det inte riktigt här på det börsnoterade aktiebolaget...

Trots tokigheterna och de lite annorlunda synsätten så trivs vi bra här och de texasbor vi träffar är toppen!

Sen förra gången har vi hunnit med en tur till New Orleans. Där åkte vi ångbåt med skovelhjul på Mississippi, besökte alla krogar och pubar, osv. Mycket trevligt.

Om några dagar, vi vet inte riktigt när, så kommer vi åka vidare västerut genom Texas till New Mexico och äta enchiladas, nachos osv. Sen bär det vidare mot Eloy i Arizona!

Det var allt den här gången//

Niklas

Då har vi gjort ett stop till i det förlorade landet, eller var det förlovade...

Förutom hoppning så har vi varit på Kennedy Space Center, flyguppvisningar och allmän sight seeing.

Vi var till slut nöjda i Deland och begav oss västerut mot Z-hills som ligger precis utanför Tampa. Det är lite annorlunda här. Vi är lite mer ute på landet nu kan man säga. Folk är lite mer "lantliga" för att inte använda ord som är så starkt laddade...

Man hoppar inte ens en fjärdedel så mycket som man gör i Deland, det är lite längre till affären, det fins ingen tvättstuga som i Deland... ja, allt är ett steg efter kan man säga.

Eftersom hoppriserna är högre här så kommer vi nog att smita här ifrån i morgon eller dagen efter. Vi ska till Busch Garden och vara turister och sen ska vi upp till Alabama som nästa stop och sen vidare till/mot New Orleans. That's about it for now.

//Niklas

Då var det ett tag sedan det skrevs igen. Men nu kommer en snutt!

Vi seglade från Nassau till Stuart inlet i Florida. Det är en öppning man kan segla in på Floridas "inland waterways som går längst hela östkusten. Där börjar/slutar även den kanal som går på tvärsen genom Florida från Atlanten till Mexicanska golfen. Halvvägs åker man ut på Lake Okichobee som är skapligt stor, ca sex timmar över med en Fortissimo. Högsta möjliga mast höjd längst kanalen är 49 fot och vi är ca 47 så det gick precis. En bit efter den stora sjön kom vi fram till Glades Boatstorage. Där har vi jobbat häcken av oss en vecka. Vi har monterat ut det mesta i båten och tvättat och skrubbat allt invändigt och utvändigt! Vi har vaxat och polerat fribord och överbyggnad samt bottenmålat båten så den var verkligen blänkande fin när vi lämnade den.

I samma veva var vi också i Fort Myers för att shoppa lämplig raodtripbil. Personbil, van, husbil? vi vägde allt och kom inte fram till något vettigt... Husbil såg vi direkt att det skulle bli för dyrt om vi inte köpte något från tidigt 80-tal.

Vi ville kunna sova i den så van fick det bli. En Ford Econoline från 93 blev det till slut. Den ser riktigt skaplig ut efter tvätt och lite vax och så!

Nu är vi uppe i Deland som är lokala fallskärmsmecka och nära Daytona Beach. Jag har gjort ca 30 hopp hittills testandes nya utrustningar. Idag shoppade jag loss på en ny utrustning, mycket trevligt!

Paula har gjort två AFF-hopp efter mycket om och men. Båda så klart ovanligt bra. Den ena instruktören gick så långt så han påstod att det var den bästa elev han någonsin haft.

Mer kommer varefter vi åker västerut!

//Niklas

Jo, faktum är att det var här han var. I några filmer i vart fall. Fram för allt Åskbollen från mitten av 60-talet. Även Never say never again som ju är en nyinspelning på samma rulle och den mycket nyare Casino Royal. I Bondfilmerna för man ju se de flådigare kvarterena här och kasinot osv. Det finns mycket sånt onekligen. In seglingen hit till Nassaus hamn gick genom östra hamninloppet och vi passerade helt galna superlyxiga SLOTT. Jo, det var inga stooora villor och gigantiska hus, det var slott. Med egna grävda små hamnar med en 200-fots Superyacht i varje. Helt sjukt. Det som slår en när man ser det där är att ingen i hela världen an ha rd med allt det där. Inte för egna pengar i vart fall. Det är brott eller andra människors arbete som ligger bakom varje slott och superyacht här.

Vi tog en promenad i går till Paradise Island där stora kasinot och hotelkomplexet Atlantis ligger. Det är ett stort område, ungefär lika stort som hela skansen på djurgården skulle jag säga. Här fanns allt, äventyrsbad med vattengrejor, hajbassänger, 38 resauranger, mm, mm. Och en lyxig marina. Det är en lång utgrävd kanal som leder in till marinans bassäng. Det gör att man verkar ligga mitt i hotellområdet med sin båt. Ifall du har en 100-fots helt ny Sunseeker tex så kommer du ha minsta och billigaste båten i den här marinan. För oss med vår lilla segelbåt hade det kostat nästan 200usd per natt att ligga här. Vi är så klart ankrade gratis utanför...

När man knatar runt i "vanliga" Nassau så ser det annorlunda ut. Mycket risiga små hus och fattigdom. Pengarna som finns här verkar inte vara fördelade så att lokalbefolkningen ser någonting av dom i vart fall. Från de lyxigaste hotellen och kasionosen så är det bara en 15 minuters promenad över bron så är kontrasten genast enorm. Jag måste backa tillbaka resan till Afrika för att hitta något som är så här "slummigt" och risigt. Samtidigt har vi legat och besökt många lyxiga marinor och liknande installationer under resan och det här slår verkligen allt, med hästlängder. Vi har det nog inte så dumt i Sverige i vart fall... mellanmjölkens land...

Nog om det. Mellan Long Island och här har vi seglat via Exuma. Exuma är en öremsa som är ca 100 sjömil lång och består av ett långt pärlband med mest små öar. Great Exuma med Georgetown är lite större och ligger i botten. Vi började där och seglade snuttvis norrut. Vi har besökt Little Farmers Cay, Normans Cay, Highborn Cay, och sett massor. Vi har ätit McDuffs hamburgare på McDuff ett litet hak med en liten landningsbana. Medans vi åt våra burgare kom det och åkte säkert fem olika flygplan.

Vi här även sett stora stim med Bullsharks och Nurseshark. VI har sett stora Iguaner som är en varanliknande jätteödla. Dom är inte agressiva och man kunda vara vara en meter ifrån et tjugotal av dom. Dom var mest nyfikna och orädda... coolt... Vi har så klart snorklat en hel del. Dock så börjar det bli kallare i vattnet här. Det är inga  29 grader som i yttre antillerna längre. Här är det neråt 25, brrr....

Det var väl det för nu... I morgon tuffar vi eventuellt vidare mot Florida!

//Niklas

Bahamas är alltså orten vi är framme på. Bahamas består av en hel massa öar varav ca 30 är bebodda. Jag har för mig att det var så jag läste i vart fall. Vi är just nu på Long Island som är första inklareringsbara ön från hållet vi kom ifrån.

Efter BVI så seglade vi vidare till Puerto Rico. Det är en del av USA så det var ju lägligt med våra Visum som man måste ha för att åka in i USA med en "private yacht" som vi då tydligen har!

Efter att ha ätit resans hittills bästa buffe och sightseat lite så smet vi vidare till Turks&Caicos. Det är ett så kallat utomengelskt territorium. Vi har varit på ett par sådana nu. Montseratte, Guernsey, BVI, TCI och även Bahamas här är tydligen engelskt. Alla dom här ställena har egna regler och lagar och små lokala regeringar som härjar fritt. Man tar ut olika skatter och avgifter av utläningar som kommer in i landet på de mest godtyckliga sätt. Alla dessa ställena är olika från varandra så man ser ingen "engelsk röd tråd". På TCI (turks&caicos islands) hade man strax innan vi kommit dragit igång en ny lag som går ut på att man tar 50usd i inträde av alla utlänningar som vill komma in i landet. Det intressanta här är att även engelsmän från fastlandsengland eller något annat utomengelskt territorium måste också betala. Sen var man så klart tvungen att betala 50usd till för att komma ut ur landet...

Kommer man utanför "office hours" kan man ringa in tullgubbe som ha jour som då kommer när till hamnen och klarerar in en. Det kostar dock 10usd i "övertidsersättning". Vi lät bli då vi kom på kvällen ganska sent. Vi höll oss i båten till tullisarna hade öppnat dagen efter. Den här tull gubben frågade när vi anlände och la på 10usd i övertidsersättning då vi anlänt efter stängening.

Jag protesterade lite och frågade vem som jobbat övertid och när? Han kunde så klart inte svara på det utan meddelade bara att det var så här han skulle göra. Gillade vi det inte skulle han lägga på 10usd på utresan också oavsett när vi skulle åka och vi skulle inte diskutera saken mer...

Turks&Caicos har verkligen mysiga stränder men är genomkorrupt. Landet lyder ju på något sätt under engelska drottningen(!!) som ju i slutändan har makten...

Senaste året har man kommit från "the commanwealth", alltså fastlandsengland och sparkat ALLA lokala politiker i TCI. Premiärministern sitter för tillfället i finkan för korruption tillsammans med landets polischef... Nu har dom en ny kanadensisk "mountie" som tillsatt polischef och landets tvångsstyrs tills vidare av engelska kronan. Dom verkar inte ha hunnit rensat upp bland tullpersonalen dock...

Nu är vi hur som på Bahamas och på god väg mot Florida. Här kommer vi hänga ett tag och segla runt Exuma Cays som verkar mycket trevligt. Vi räknar med att vara uppe i Florida om ca två veckor. Är det någon som har några känningar på båtförvaring i Florida så är ni mycket välkommna att höra av er!

//Niklas

Jo, det var ett tag sen senast. Jag tänkte passa på att tacka Tommy O som sparkade lite på mig ch påminde om att det var tunnt med inlägg. Tack, Tommy, utan dig hade den här uppdateringen antagligen dröjt ännu mer.

Martinique var senast vi skulle någonstans och dit kom vi. Vi hamnade i Fort de France som är typ huvudstaden. Det kändes verkligen som Frankrike, eurosar, alla pratade franska, det mesta fungerade smidigt och enkelt och dom hade donken... med pågågende McNuggets-kapanj. Vi åt således nuggetsar vid ett par tillfällen.

Efter ett par dagar så bar det vidare mot Dominica. Det är väl helt klart ett av de bättre ställena vi varit på hittills på det sättet att det är inte så otroligt mycket turister! Det var klart billigare och sånt som är bra. Vi träffade den drogliberale lokala guiden Pancho. Vi åkte med Pancho på lite turer, bla till vattenfall, lustiga källar och olika brott man kunde simma i. Helt bra!

Vi avverkade faktist fler ställen på Dominica. Förutom huvudstaden Rosseau som vi låg ankrade i så lår vi även vid Portsmouth längst norrut, mycket gemytligt!!

Efter Dominica fortsatte resan till Isle de Saintes. Även det tillhör frankrike och Guadelope. Det här var ett extremt mysigt ställe och helt bildperfekt. Vart man än såg var det framsidesbilder till vilken resekatalog som helst. Ett dyk blev det även här innan resan bar vidare mot Guadelope.

Deshaies var hamnen vi låg i. Det var inte jättebilligt här men dom hade grymma tonfiskpizzor. Alltså inge burkfirrar utan nyfångade stora tonfiskbitar på pizzan. Det känndes som bara tonfisken var 400g per pizza och tokigt perfekt smak!

Vidare gick färden mot Montserrat som är den vulkanaktivaste ön av alla här. Vulkanen stod bokstavligen och rök när vi åkte förbi med båten. Man ände svavellukten ut till havs!!

Här blev det bara en natt pga extremt osäker och obekväm ankring. Stor rullande sjö gjorde att det var som att sova i en bergodalbana. Vi hann i princip bara bekanta oss med det mysiga strandhaket "The green monkey". Det var dessutom lokala dykstället. Dit ska jag nog tillbaka någon gång...

Efter Montserrat så lunchade vi på Nevis innan vi upptäckte den nya och billiga(?!?!?!) marinan i Basseterre på St Kitts. Vi stannade tre dagar här och gjorde två dyk, ett vrak och ett på rev. Vrak i den här delen av världen behöver inte betyda sjunken båt. Det kan även vara en buss och en bulldozer...

Nästa stop blev Statia. Det var inte överdrivet spännande och ganska torr stad... så vi blev inte så långvariga utan vi tufade vidare efter någon natt mot Saba.

Saba är klart udda och annorlunda. Ön är typ 5x5km eller strax mindre. Den är ganska kvadratisk med lite rundade hörn sett på kartan. Det finns ingen vik eller något annat lämpligt stäle att ankra. Man för bege sig till läsidan och hoppas på det bästa. Det blåste konstant 10-15m/s under vår vistelse där. Inte helt bekvämt men ändå värt det. ön är extremtkuperad och högsta toppen är HÖG. Alltid kläd i moln, mycket häftig vy. Mount Scenerie hette berget, mycket passande namn. Från enda stället man kommer i land med jolle så går det en liten väg rakt upp i himlen till den ena av de två städerna på ön. The Bottom, heter första stan och på andra sidan ön hittar man Windward Side.

Dykningen hade rykte om sig att vara extremt bra och unik här. Vi gjorde två dy och det var helt klart de bästa hittills. Färgerna och formationerna var helt sanslösa. Vi såg tre stora stingrockor bara på första dyket. Det fanns uppsjö med skölpaddor och allt annat man kan tänka sig. Även sjöhäst fick vi se live vilket tydligen är ovanligt. Samt den extremt ovanliga frogfish. Det är en fisk som inte riktigt kan simma utan hoppar fram...

Nu är vi på BVI, eller British Virgin Island. Här är det turistit så det förslår. Och dyrt. Men fint och lyxigt. vi kommer va här i fyra dagar. I morgon smiter vi vidare till Puerto Rico. Updateringsgraden ska ökas... ursäkt kommer här: ursäkta.

Kolla även bilder och sånt!!

Och Bullen är till salu om någon är sågen på en fin och potent båt i ett fint segelparadis...??

//Niklas

Det här inlägget skrivs på min iPad och blir därför inte så långt då det är ett skit att skriva långà grejer på paddan...

Vi har vari på St Lucia ett tag nu och ska smita vidare om några minuter. Vi har sett vulkanerna och badat i svavelbad och gjort det mesta man ska göra här. Ön är mycket mer kuperad än Barbados och ser ju lite annorlunda ut. Är ni nyfikna föreslår jag att ni åker hit o kollar själva!

överseglingen hit var den snabbaste hittills. 96M på 14,5h vilket ger en dygnshastighet på 159M. Galet bra!!!

Det här vi som sagt ett pytteinlägg. Mer från Martinique!

//Niklas

Ja just det, vi har ju en hemsida också. Än så länge finns ingen funktion som visar när nya bilder lagts in i fotoalbumet. Men nya bilder har lagts in. Och filmer! Och så finns ju bloggen på helagotland.se också, som uppdateras aningen oftare än den här. 

Skitsamma, vi är i Port St Charles, fortfarande på Barbados. Det här är den enda marinan som finns och den är nog egentligen till för lite mer exklusiva båtar än Bullen. Här betalar man typ 2.50 USD per fot, vilket innebär att vi inte stannar här särskilt länge. Men det är i vart fall fint! Och det är smidigt när vi imorgon seglar mot St Lucia.

I dag har jag och Niklas tvättat vattenlinjen på Bullen, och delvis monterat in nya spisen.

Niklas kompis Robert är på besök, men han drog ut på en dyktur för en stund sedan. Robert seglar med till St Lucia som ligger nordväst om Barbados, och flyger hem igen på måndag.

Seglingen till St Lucia tar nog inte mer än 18 timmar, så vi drar i morgon på eftermiddagen för att tajma så vi kommer fram när det är ljust. Det blir fint att komma till ett nytt ställe.

Även om tiden har gått, och ett nytt år påbörjats – så har det inte hänt särskilt mycket här. Vi har haft fullt upp med att träffa släkt och vänner, åkt fram och tillbaka i jollen, snorklat, druckit vatten och ätit mat. Och svettats.

När jag skrev förra inlägget så var jag bara några minuter från att lämna hamnen och åka ut och ankra i Carlisle Bay. Sen blev det spännande...

När vi väl ankrat och fixat osv så kommer kustbevakningen och tvingar in oss i hamnen igen. Nu var problemet våra två liftare som dom hade onda aningar om. Elin och Emelie kanske inte riktigt var misstänkta för terrorism men myndigheterna var lite oroliga. Kort och gott så blev det så här. Tjejerna får inte lämna båten förrän dom har köpt flygbiljetter hem till Sverige igen. Tills vidare var dom hänvisade till vår båt. Alltså rent pappersmässigt. Efter vi hade pratat klart om det hela så kunde vi åter åka till ankringen. Vi fick alla åka vart vi ville i Barbados, ta in på hotell bäst vi ville osv. Så det hela handlade i slutändan om att tjejerna inte fick gå ut genom dörren för att åka in till stan utan var tvungna att åka båten med oss runt piren och sen i land med jollen och in till stan. Underbart.

Nu har tjejerna hur som köpt flygbiljetter hem och dom är officiellt avskrivna från Bull. Tullgubben här försökte dessutom tvinga dom att köpa biljetterna i en specifik butik. Kanske hans kusins butik?

Här om dagen så landade även Paula på ön. Efter en väldigt utländsk bussfärd så mötes vi upp på flygplatsen. Efter de första två nätterna på hotel så är hon åter inkvarterad på Bullen! Med Poffe ombord och svajankring så blitr det lite delande på jollen, vi får se hur det går...

Idag har Vinda kommit fram hit efter 19 fina dagar till havs. Dom kommer lagom till ett stort strandparty som ska vara här på stranden där vi bor ikväll. Dit ska jag för övrigt gå nu... på återseende!

//Niklas

Framme är precis vad vi är!! Vi kom fram igår, 10/12, vid lunchtid. 16 dygn och 22 timmar tog det, klart över våra egna förväntningar. Vi snittade över 5,5 knop och en bit över 130M per dygn. Bästa dygnet gjorde vi över 150M!!

Det var siffrorna det, men hur var det då? Jo, då, det gick väl. Jag tycker inte själv att det var kul att sitta i knappt 17 dagar på havet. Kul som i kul, det vi lägger in i ordet kul... Det var generellt sett för varmt. Helt galet var det. Det blev inte kallare än 26-27grader på nätterna och på dagarna låg det runt 32-33 i skuggan. Någon dag hade vi  35. När vi la termometerna i solen visade den 54, och det var ju ändå i solen vi mest var...

Mat och så funkade fint. Vi fick frukost, lunch och middag varje dag. Nattpass och så var inga problem, vi hade ett schema vi roterade på.

Det är ett ganska udda socialt experiment att sätta fyra människor på en sån liten yta så länge. Lite friktion var det ibland men ändå konstigt lite nu när man kommit fram och funderar på det.

Det stora antiklmaxet var egentligen att komma fram. Nu är det ju så att det kommer en hel del människor till Barbados för att hälsa på oss här. Barbados är ett av de enklaste ställena att ta sig till i Västindien och dessutom ett av de billigaste. Att ta sig till ska sägas, för det är en av de allra dyraste öarna att leva på här. Våra familjer och vänner bokade resor i blandade skurar för ganska länge sen nu. Visst, tänkte Paula och jag. BArbados låter väl bra... Utan att ha gjort så mycket research... Nu är det ju så att det finns ingen marina i Bridgetown utan man är hänvisad till ankring. Den enda marinan på än ligger längst norrut och är för folk med pengar. Det är sjukt dyrt och har du en båt som vi har har man inget där att göra.

Vi slet de sista två dygnen för att segla på så att vi skulle komma fram när det var ljust, gärna med marginal! Det fixade vi galant, vi kom ju vid lunchtid! Dock så upptäckte vi att man måste längst in i stora hamnen bland att kryssningsfartyg för att klarera in. Och man måsta ha båten med sig. Vi ropade upp på kanal 12 och fick till svar att vi skulle vänta utanför till 17:30 och då komma in...

VA FAN! tänkte vi... vi sg fram emot mat, fast mark, någonting... i vart fall. Vi "bus-la-till" vid industrihamnen lite på baksidan och knatade iväg för att hitta något i väntat. Vi hade ju ett par timmar att slå ihjäl. Vi kommer till en grind och träffar en vakt/tulltjänsteman/officiell person. Han frågor oss om vi clarerat in och vi säger att vi har tid bokad vid 17:30 och är mest ute efter mat...

Mannen ser lite bekymrad ut och förklarar att vi inte för passera. Och att vi nog inte får va där vi är över huvud taget. Vi kurrar lite med våra magar och det hela slutar med han han skjusar mig till lokala KFC medans Poffe, Elin och Emelie får vänta på hans kontor...

Jag köper mat och tar med tillbaka. Det blir kycklingfest kan man väl säga... Vid 17:19 ropar jag upp igen på kanal 12 och kollar om det är ok att komma in nu. Jag får ny tid till 18... En kvart senare dyker det upp en liten tulljeep med två vaktliknande männsikor som säger åt oss att vi inte för ligga där vi nu legat i ca 4h. Oavsett om vi går av båten eller inte. Dom säger åt oss att vi måste åka ut i Carlisle BAy och ankra medans vi väntar. Det är nu 18 minuter tills vi ska vara inne hamnen... jag förklarar att det tar 40 min för oss att åka till Carlisle Bay och att det helt enkelt är logistiskt omöjligt... Vakterna och ingen riktig känsla för tid och rum vilket leder till att vi kastar loss och beger oss i 0,9 knop till tull stället där vi får ytterligare ett vänteläge men sen kommer vi in. Nu är det så klart redan mörkt...

Jag lyckas klarera in efter alla konstens regler. Tre ställen ska man besöka, immigration, customs och health department. Jag lyckas också smöra in mig så vi får ligga kvar i hamnen under natten... Det vi och en annan båt kvar över natten... Båda våra "crew-lists" ligger på skrivborder hos tulltjänstemannen. Bull, crew:4, Andra båten, crew: 4321. Det såg ganska kul ut när vi låg där tillsammans i hamnen. Vi var 33 fot långa, dom var 1033 fot långa...

After all said and done smet vi in till stan och gjorde hel/halv kväll... Vi började på ett lokalt hak där ägaren just gott i pension och öppnat baren som en pensionspresent till sig själv bara tre dagar innnan. Vi drack Mount Gay Rum och smet vidare till The Boatyard där vi prickade happy hour. Det betydde här att du får dubbelt så mycket som du beställer till samma pris. Vi var inte helt med på det här och fick in ganksa mycket dricka... Fyra perfekta pina coladas skulle svepas... hur som, vi är framme!

I morgon kommer Paula och ansluter. De liftande tjejerna Elin&Emelie lämnar båten. Fler rapporter kommer inom kort!

//Niklas